Löpning är en fantastik idrott som är öppen för nästan vem som helst att utöva. När rekordet för maraton sattes nyligen, kunde man konstatera att drömgränsen på två timmar inte längre var omöjlig. När kenyanen Eliud Kipchog sprang de över 42 km på just under 2 timmar var det många som höjde på ögonbrynen. Många hade länge ansett detta vara en helt omöjlig uppgift för den mänskliga kroppen. Den som vill förstå hur mäktig denna uppgift är, kan gå ut och prova att springa en kilometer på strax under 3 minuter, för det är den farten man måste hålla, 42 gånger direkt efter varandra. Man kan även prova att springa 100 m på 17 sekunder, eller varför inte en mil under 30 minuter och upprepa detta fyra gånger.
Så höjer du konditionen
Nu kan långt ifrån alla bli lika bra som Eliud Kipchog, men alla kan förbättra sin kondition. Den som satsar på att orka springa lite längre sträckor bör börja med att klara av att först ta dig runt en 5 km slinga. I början kan man varva gång med löpning. Först när man lyckas springa sträckan utan avbrott, kan man börja avancera sin träning. Man bör ha tre olika träningsmoment.
- Ett långdistanspass, där det handlar om att springa väldigt lugnt men väldigt länge. Försöka att arbeta upp tiden från 45 min till 1,5 timmar. Här finns inga krav på hastighet.
- Ett snabbhetspass, där du springer 3 km uppdelat på 3 st kilometerrundor. Spring 1 km på en för dig något ansträngd nivå och vila därefter 5 minuter. Upprepa på samma sätt de övriga två kilometrarna. Försök förbättra dina kilometertider varefter träningen går framåt. Farten du håller ska vara på en nivå att det är omöjligt att prata när du springer.
- Ett distanspass, där du håller en jämn fart över 5 km. Farten du håller ska vara just där det känns svårt att kunna föra en konversation.
Löpningen som idrott
Löpningen har länge varit en stor del av friidrotten, särskilt 100-metersfinalen varje olympiska spel, och drar till sig miljarder åskådare. Det är svårt att sätta fingret på varför denna idrottsgren drar till sig så mycket uppmärksamhet, men löpningen ligger nära vår egen natur och kan utföras av nästan alla människor. Många forskare tror att människans förmåga att kunna springa långa distanser har haft betydelse för vår utveckling. Främst är det vår förmåga att kunna svettas med våra nakna hudar, som gjort oss till otroligt skickliga långdistanslöpare. Att vi rör oss på två ben har också inneburit att vi exponeras mot solen mindre.